Blir så himla less på den där klumpen som jag alltid har i magen, den som aldrig tycks vilja försvinna...

Jag kan inte vara alla till lags, snälla tyck om mig för den jag är. Jag kan heller inte göra mer än mitt bästa, så varför bryr jag mig då så mycket om vad andra ska tycka och tänka?