Usch, att bli "sparkad" tog en hel del på mitt självförtroende kan jag tala om... Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta jag vet bara att jag typ vill lägga mig under täcket och ligga där resten av mitt liv. Och jag vet även att jag har panik över framtiden, tiden efter jag gått ut Tillskärarakademin...

- Varför ska en del människor få "glida" genom livet på en räkmacka, medans andra måste bestiga berg för att lyckas?